DU ÄR ALDRIG ENSAM

Du är aldrig ensam. 

För ett år sedan postade jag ett brev till mitt 10-åriga jag på Facebook. Inlägget delades över 36.000 gånger och blev ett av de mest uppmärksammaste inläggen på svenska Facebook 2016. Av alla tusentals kommentarer som skrevs var det många som hade haft det riktigt tufft i livet, men deras story tog inte slut där, LIVET BLIR BÄTTRE.

Därför kontaktade jag några av de som skrivit kommentarer under mitt inlägg med en förfrågan om vi tillsammans kunde ge ännu fler ett hopp, en tro och en längtan. Tillsammans spelade vi in en film med budskapet: Livet Blir Bättre.

Detta projekt går ut på att stärka, hjälpa och inge hopp. Alla bär vi på en story, och genom att dela med sig av den visar vi att psykisk ohälsa inte är tabubelagt, att det är okej att må dåligt – men framför allt: att livet inte alltid kommer vara tungt, tufft och mörkt –  det blir bättre. På livetblirbättre.nu/minstory finns det möjlighet att dela med sig av din story. Gör det, och sprid hopp du med. 

I kärlek och respekt,

..             ….

Filmen: Livet Blir Bättre

Det här kan vara årets viktigaste film. Filmen som vi hoppas att ska hjälpa många av de 60.000 barn som varje dag går med en klump i magen till skolan.

Så till dig som är tio år och ser det här. Till dig som har en tioåring som borde se det här. Eller kanske femton. Eller nitton. Den här filmen är till dig.

Dela filmen på facebook.
Skicka filmen till någon som du tror behöver se den.
Tillsammans skapar vi förändring.

DELA DENNA FILMEN PÅ FACEBOOK

.

.

Reaktioner från filmen

Hur reagerar vi när vi får ta del av en medmänniskas livshistoria? Livet Blir Bättre är ett projekt som handlar om att öppna upp och dela med sig. Att dela med sig av sin egen story, men även att öppna upp sig och ta del av andras berättelser. Vi är övertygade om att detta bygger broar och integrerar människor med varandra.

Därför bjöd vi in nio främlingar till en skola utanför Stockholm en varm sommardag. Vi ville visa filmen för att se hur reaktionerna blev när en får ta del av en annan persons livsberättelse. Allt filmades, detta är resultatet.

DELA REAKTIONSFILMEN PÅ FACEBOOK

 

 

Karin

Jag hade precis tagit hål i öronen och skulle börja fjärde klass, jag var stolt och förväntansfull inför det nya läsåret. Jag gillade att plugga. På utsidan log jag men på insidan var det kaos.”

Karin är en social person, som tycker om att umgås och att prata, men för den 10-åriga Karin var hennes bästa sällskap hennes böcker. Hennes epilepsi gjorde henne enligt rykten i skolan knäpp i huvudet och ensamheten var total. Okunskapen var stor, rykten spreds och det var den som bidrog till att Karins nio skolår blev lidande. Men hon visste någonstans att det skulle bli bättre, som  hon läst i “Greven av Monte Cristo”. Idag finns inte epilepsin, hon är friskförklarad sedan 1979 och hon har flera vänner som hon kan dela allt med.

Kära 10-åriga Karin, det känns kanske omöjligt nu och du känner dig jätteensam men det blir bättre. När du blir vuxen kommer du ha gott om vänner som ställer upp för dig i vått och torrt. Tro mig.

.

Atle

Atle växte upp i flera länder; föddes i USA, bodde i Holland ett tag och sedan flyttade familjen till Norge. Nu bor han i Sverige med sin familj. Allt flyttande innebar att Atle ofta fick anpassa sig till nya vänner och skolor under sin uppväxt.

Detta tog sitt uttryck främst genom att Atle var annorlunda, och för att kompensera, passa in och bli sedd blev han den klasskamraten som pratade mycket och ofta.

“Jag utvecklade mig till en något av en lustigkurre för att skapa ett skydd mot allt jag blev retad för.”

Andreas brev till sitt 10-åriga jag berörde Atle starkt och han har idag använt det i sin  företagsutbildning för nya skolfotografer. Atle tror på att vi kan skapa förändring.

Kära 9-åriga Atle, att vara annorlunda är bra, men tänk på hur du uttrycker dig.

Aleyna

Sjuåriga Aleyna, punkigt klädd, med ett skratt som hörs över skolgården, hon ville visa att hon läst på läxan, att hon faktiskt är intresserad av skolan och att hon vill lära sig. Hon viftar med armen och räcker upp handen flera gånger under lektionens gång. I början uppskattas det men hennes klasskamrater börjar säga till henne att hon inte ska smöra för lärarna och leka smart.  Det kunde Aleyna ta, men när lärarna började påpeka att hon skulle sluta räcka upp handen orkade hon inte längre.

“Var man för tyst, var det ett problem, var du för högljudd var det ett problem, du kunde liksom aldrig passa in. Jättekonstig situation egentligen.”

Hon blev osynlig för lärarna trots att hon bara ville visa att hon var ambitiös. I flera år orkade hon inte bry sig men när hon började årskurs 6 släppte hon det.  Idag bär Aleyna slöja vilket tydligt markerar den hon är. Efter att ha varit osäker på sig själv under hela grundskoleperioden både personlighet och utseendemässigt, är slöjan och hennes religion det som fått henne att bli mer självsäker och älska sig själv. Det som alltid funnits på insidan visar sig numera även på utsidan.

Kära 7- åriga Aleyna, det är okej att vara annorlunda, det är det som gör dig unik. Det är okej att sticka ut. Våga vara dig själv, du behöver inte vara som alla andra.

.

Tilda

Dansen har alltid varit det viktigaste i Tildas liv, det är hennes dröm och så har det alltid varit. Men när hennes pappa fick cancer och hennes farmor gick bort, kände hon att hon inte kunde lita på någon, det kändes som att hela hennes liv var nära på att fallera.

“Jag stängde ute allt och alla, jag åt inte ens när mina föräldrar hade gjort pannkakor – jag älskar pannkakor…”

Ätstörningen var Tildas trygga punkt och det enda hon trodde och förlitade sig på. Tilda ville göra alla andras liv perfekt, för det tyckte hon var hennes skyldighet för att hon hade haft det så bra, hon skulle ordna detta. Tilda ville bli perfekt för att få andras liv att vara perfekt. Hon blev tvångsinlagd och där hade hon ett val. Antingen att dö eller överleva och leva ett bra liv, och just i det skedet valde Tilda livet.

.

Kära 13-åriga Tilda, du är någons syster, du är någons bästa vän, det går att vända – livet blir bättre.

.

Johanna

Personen på bilden är Johanna, nio år, hon blir dåligt behandlad i skolan, hon är rädd för att gå dit och när hon gör det har hon alltid stor klump i magen och halsen. Hon gråter sig till sömns…varenda kväll och allt som händer tror hon på allvar är på grund av henne. Allt är hennes fel, hon förtjänar det. På träslöjden gnuggar hennes klass”kamrat” sandpapper mot hennes hud och säger fula ord. Tjejen på bilden tror att allt är hennes fel, det skulle aldrig komma på frågan att berätta för någon för en skvallerbytta är hon ju inte. Det som räddade henne var hennes föräldrar som envist frågade om hennes röda märke på underarmen…

Kära 9-åriga Johanna du har inte gjort något fel, och du ska veta att du inte är ensam just nu även om det känns väldigt ensamt, du har väldigt många omkring dig som bryr sig om dig och som vill dig väl, du kommer må bättre en dag.

 

Cecilia

Jag kände mig dum, korkad, jag hade panik och huvudvärk – varför? Det hade ingen riktigt koll på. De sade att jag var ordblind. Det var därför blev jag tvungen att gå till en speciallärare och senare byta klass där alla var yngre än mig. Alla skrattade och fnissade åt mig när jag fick sätta mig längst fram vid katedern. Jag var alltid efter, jag hängde inte med och

var inte lika smart som alla andra. Jag har dyslexi men ingen förstod sig på det då.

.

.

.

Kära 8åriga Cecilia, tro på dig själv, du är helt perfekt som du är, du är inte korkad och livet kommer att bli mycket bättre.

 

Anders

Allt var en enda röra, från årskurs 6 till gymnasiet var Anders vardag hård, ibland syntes eller hördes han inte, medans vissa dagar var han objektet de skulle slå på. I flera år fick Anders utstå ensamhet och hårda slag. Det som blev hans räddning var flykten, drömbilden att lämna Norrland blev efter gymnasiet sann och idag har det gjort honom till en fantastisk människa som gillar att resa och se världen.

Idag säger Anders tack till mobbarna för att de har har bidragit till att han har hittat den han är: den öppna, snälla, vidsynta och förstående människan.

Kära 4 åriga Anders, lilla skrutt, även fast du inte tror det nu så blir det bättre, det blir faktiskt bättre, jag lovar. Låt det ta tid bara.

 

 

Jag hade behövt att höra detta när jag var 10 år, så hjälp mig att sprida budskapet. Livet blir bättre! 

Andreas Jonsson, initiativtagare

 

 

Vill du hjälpa oss att nå ut till fler?

 1 min över?

Dela den här sidan och filmen Livet Blir Bättre i dina sociala medier. Det hjälper fler än vad du tror.

 10 minuter över?

Tror du att några av dina kontakter i din telefonbok skulle må bra av att ta del av det här budskapet? Ta 10 minuter och skicka länken www.livetblirbättre.nu till dem via SMS, snapchat eller messenger.

 30 minuter över?

livetblirbättre.nu/minstory finns det möjlighet att dela med sig av din story. Gör det, och sprid hopp du med. Din story berör och hjälper andra i liknande situationer.

 100 kronor över?

Alla kan inte göra allt, men tillsammans kan vi göra massor. Stöd vår kamp mot mobbning genom att bidra ekonomiskt.

 

.

..

.

Varje krona gör skillnad.

Swisha ditt bidrag till vårt projektkonto för Livet Blir Bättre: 123 257 18 75 eller för över pengar på BGC 5209-7987.

 

Alla pengar som skänks går oavkortat till projektet Livet Blir Bättre. Bland annat kommer pengarna gå till att utveckla projektet, ge skolor och föreningar möjlighet till gratis föreläsningar och trycka upp material för pedagoger att arbeta med för att motverka kränkningar i pedagogisk miljö.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vem står bakom projektet?

Initiativtagare till projektet Livet Blir Bättre är föreläsaren och författaren Andreas Jonsson. Andreas är en av landets mest anlitade föreläsare till skolor och ungdomsorganisationer. Varje år träffar över 14.000  elever och skolpersonal Andreas i arbetet om respekt för alla människors lika värde – oavsett hudfärg, religion eller sexuell läggning.

Andreas är även flitigt anlitad av media genom hans mångåriga expertis och kompetens i arbetet med tonåringar och unga vuxna inom antidiskriminering. Andreas föreläsningar, workshops och speciellt framtagna metodmaterial vidgar perspektiv, öppnar möjligheter och möter hat med kärlek. Ingen pekpinne. Ingen storebror.

Andreas arbete med tonåringar och unga vuxna har som mål och syfte att ge en vidare syn på samhället, ett öppnare samtalsklimat och en större tolerans mot det okända. För mer information om Andreas besök hans hemsida www.andreasjonsson.nu

 

.

Vi som stöttar projektet Livet Blir Bättre.

Dessa företag har gått in och stöttat projektet i dess uppstartsskede. Tack att ni tror på oss och hjälper oss att hjälpa andra.