Emma

Emma Törnkvist 15 augusti, 2017

Det är fantastiskt, det här med självinsikt. För några år sedan skulle jag aldrig mot något i världen våga lägga ut en sån här bild eller över huvud taget prata om det som skedde. Jag har inte ens gjort det än heller, ingen vet förutom de som hörde i skolan, och min nuvarande pojkvän.
Tills nu.

Jag började 6an och kommer än idag ihåg hur förväntansfullt det var att få börja på den nya skolan, skolan där de stora eleverna gick också. Dagarna knatade på men så en dag på en tyska-lektion som vi hade tillsammans med en parallellklass, hände det. Vi satt och ritade julkort och plötsligt kommer en pojke fram och utbrister: “Varför har du så stor näsa? Den ser ju ut som Zlatans”.

Den dagen förändrade mitt liv. Från att gå från att aldrig ha reflekterat över mitt utseende till att plötsligt försöka dölja det, aldrig vilja ha någon på sidan om mig och att aldrig vilja bli fotograferad i profil. Jag ville inte att någon skulle se den. Den. Min näsa alltså. Försöka tysta ner det hela genom att försöka göra det stora så litet som möjligt.

Men det fungerade inte. Resterande 4 år på högstadiet blev jag regelbundet kallad Zlatan av ett gäng killar från parallellklassen.
De tyckte det var skitkul. Jag ville sjunka genom jorden.

Min högsta önskan blev att få göra en plastikoperation. Jag satt tillochmed och tog kort på mig själv i profil för att sedan redigera om näsan i ett redigeringsprogram så att den blev sådär liten och fin. Bara för att se hur det skulle kunna bli att se ut.

Men jag sa ingenting till någon. Sa inte ifrån. Berättade inte om det hemma. Ingenting, jag vågade inte.
Såhär i efterhand tror jag inte att de gjorde det för att vara elaka. Ett gäng omogna småkillar som bara tyckte de var roliga. Det blev så tydligt under sista terminen i 9an. Vi satt i korridoren utanför en lektionssal och väntade på att lektionen skulle börja.
“Du Zlatan.”
“Snälla sluta med det där.”
“Vadå får ja inte kalla dig Zlatan?”
“Eh.. nej..”
“Okej.”

Och så fick allt ett slut. Fem meningar. Fem meningar så enkla men ändå så svåra att uttala. Efter fyra år.

#livetblirbättre


Lämna ett svar

Your email address will not be published.